måndag 31 augusti 2009

Inte trevligt längre...

För en tid sedan berättade jag här om att jag fick ett tack kort av en kille som jag brukar säga hej till... En kille som är mkt psykiskt sjuk sedan länge, men som jag gått i paralellklass med...

Tyvärr så slutade det inte där. Jag har nu hunnit få 3 brev också, där han verkar veta en hel del om mig, min far etc, samt ett antal MMS med bilder på teckningar han gjort på mycket lättklädda kvinnor... När dessa började komma skrev jag att jag inte gillar sådana motiv och frågade varför han skickar sådana till mig. Då skickade han en teckning på ett litet barn... Skönt, tänkte jag, nu kommer inga fler nakna kvinnor. Men där hade jag fel... Det har dimpt ner åtminstone 3 till, senast för en liten stund sedan...

Detta känns verkligen inte kul, utan känns som att det blivit någon slags förföljelse. Nu har jag skrivit och bett honom sluta höra av sig, att detta är INTE trevligt längre, och att OM han inte slutar vidtar jag andra åtgärder...

Usch, där försvann den glädjen, och har istället övergått till rädsla... Han är ifs sjuk, och kan inte rå för det, men detta trodde jag aldrig!

söndag 30 augusti 2009

Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans...


I morgon åker jag ner till Trollhättan. Ska ta ett sista farväl av Evelyn, min farbrors fru. Blir där till fredag, så jag hinner även umgås lite med släkten som jag träffar allt för sällan...
Kameran åker givetvis med, och förhoppningsvis är den fylld av fina bilder från staden som jag alltid sagt är mitt "andra hem" vid hemresan.

När jag kommer hem väntar nya spännande saker, vilket jag ser fram emot och längtar till. Är dessutom mycket possitivt överaskad efter ett läkarbesök jag var på i fredags. Känns som att jag ser "ljuset i tunneln" efter all värk senaste åren... Äntligen börjar det hända saker.


Ha det gott allesammans, och var rädda om varandra.


Kram

/Ewa

tisdag 18 augusti 2009

Gratis fotobok hos Fuji


Klicka HÄR så kan du också få en gratis fotobok hos FUJI.

Jag älskar att fotografera och jag tycker att det är viktigt att ha mina bilder lättåtkomliga så att jag kan titta på dem då och då, och även visa mina vänner. Numera har alla sina bilder lagrade i datorn, men jag tycker det känns roligare att kunna visa upp ett album som folk kan bläddra i, känns mer personligt, och det kan dessutom bli en fin present.
Praktiskt att dessutom kunna göra fina album direkt online från datorn, när helst man har tid och lust. Jag gillar verkligen dessa album, och att kunna få ett album gratis, känns som en mycket fin present från FUJI!

Tankvärt!

Idag fick jag ett vykort med posten där det stod Tack! på framsidan... Lite förvånat vände jag på kortet och läste inuti, där det stod: Tack för att du säger Hej Eva när vi möts... Kortet är skrivet och skickat av en kille som gick parallellklass med mig åk 1-9, och som kanske inte alltid haft det så lätt, och därför inte mått/mår så bra. Denne kille, som stundvis bott i skogskojor med sina hundar, och som många tyckt är "knasig". Men jag dömer ingen. Självklart säger jag hej, men jag trodde aldrig att det uppskattades SÅ mycket. Visste inte om han känner igen mig ens... Hur som helst så har jag mött honom då och då genom åren, och då sagt hej.

Där ser man så mycket ett hej kan betyda, och helt gratis är det också. Jag kommer definitivt fortsätta vara den jag är och säga hej, men en sak är säkert - detta kortet värmde verkligen, och fick mig att tänka till.

måndag 17 augusti 2009

Min fina vän Lena...





Tog några foton på Lena då hon var och hälsade på, och vi testade göra dem svartvita. Snyggt. Dessa är fotade nere på strandpromenaden.

Lite blandade sommarbilder...

Himlen, som nästan ser ut som ett stormigt hav...

Fjäril nere vid strandpromenaden...

Båt på grund...

Staty inne i Kalix kyrka...

Våran kanin Rosa...

Himlen för någon kväll sedan, strax innan åska och regn bröt ut...

måndag 3 augusti 2009



Skickar mina varmaste hälsningar till min farbror och hans familj i denna svåra stund, då hans livskamrat i 60 år, och mina kusiners mamma, ryckts bort... (Vet ju att du är in och läser här då och då, vilket glädjer mig.) Tänker på dig/er, och jag saknar henne också. Det är så ofattbart då en människa inte finns bland oss längre... Saknaden och sorgen drabbar oss hårt, men det blir lättare med tiden, fasstän det inte känns så nu... Vi måste vara starka, hjälpas åt och glädjas åt alla fina minnen som ingen kan ta ifrån oss. Och jag finns här, när helst du behöver mig.

Bloggandet ligger lite nere nu pga att det är så mycket annat. Kommer igen då det blir sämre väder, och barnen börjat skolan... Just nu vill jag ta vara på dagarna, och det fina vädret som vi tillslut fick här i Norrland. Snart är mörkret och kylan här, och då blir det mer "innetid", och tid för bloggande och annat.


Kram

/Ewa